Gravid med nr tre!
Ett litet liv! och tänka sig att vi skall bli fem. Jag har lite svårt att förstå att det skall bli så. Trodde det var färdigt med barn efter Saga eftersom jag mådde så dåligt av graviditeten och tiden efter. Men men, jag sa "man skall aldrig säga aldrig" så jag gjorde inte det. Jag har inte riktigt vant mig vid tanken än på att bli mamma för tredje gången. Det känns som att jag pressar det för mycket, att det inte riktigt är meningen. Men det känns ju konstigt att tänka så. Innan denna graviditet fick jag ett missfall och jag hade redan shoppat en massa kläder till både bebisen och mig och så tog allt slut. Det kändes som att det inte var menigen att vi skulle få ett barn till, eftersom att jag innan hade tänkt börja med p-piller igen och så kom det två sträck på stickan och då var det meningen, på något vis och så kom missfallt och så känndes det som att, nää det var ju inte tänkt att vi skulle få fler barn. Jag måste alltid se en mening med saker, speciellt när jag tvekar innan. Hjärnspöken! Jag vet! Men jag brukar känna på mig när något dåligt skall hända och jag fick den känslan med att få fler barn. Jätte konstigt! Men svårt att ignorerar när det känns så starkt.
Jag börjar dock vänja mig vid tanken på att bli fem och börjar fokusera på vem det är istället i magen, hon eller han? Vill väldigt gärna veta. Hoppas jag får veta vid nästa ultraljud, men vet inte om hon vill säga något. Jag gissa rätt sist iallafall. Så jag hoppas att hon vill visa "rumpan" så jag kan få gissa igen. Vill nog ha en tjej men skulle det vara en kille så skulle det kännas helt ok.