E L I N M A T I L D A

 

Jag vet inte vad jag skall skriva.. vet verkligen inte. Lite ord som kommer upp är trött, slut, orkeslös, tung, ont, ännu mer ont, vill inte vara med mer! Kom nu lilla bebis, lämna min kropp så jag kan känna mig normal igen, för jag har glömt hur det känns. Tänk va fort man vänjer sig vid att må så dåligt, eller inte dåligt utan att inte må som sig själv. Önskar man kunde få veta exakt när man skall föda eller att det skulle finnas ett piller som man tog och några timmar senare har man en bebis i famnen! Alla dessa myter om att man skal gå i trappor, tvätta fönster mm, hjälper få igång en förlossning. Det enda som händer är att du förmodligen får sammandragningar. Ingen vet riktigt vad som startar en förlossningen, men de tror att bebisen sänder ut ett hormon när den är redo. Men vem vet! Inte jag iallafall. Men JAG är redo. Bebisen borde också vara det. Känns som att den inte får plats längre, så det är bara och ta sig ut, tänker jag.

 

Det står i en gravidapp som jag har att man skall bestämma sig för att det är dags. Tycket jag har gjort det länge men det händer inget. Men men.. den som väntar på något gott, väntar alltid förlänge! Jag hade riktigt jobbiga förverkar för några dagar sedan. Trodde nästan att det var dags pga att de kom och gick efter ett tag. Men så var jag uppe och gick och de försvann! Jag håller en tumme och korsar ett finger att det snart är dags. Nog skrivet, nu skall jag koncentrera mig på att bebisen skall komma.