E L I N M A T I L D A

 

 

Då var vecka 26 kommen och vipps känns allt mycket tyngre. Känns som det skulle vara vecka 35, så undra hur tungt det kommer bli, undra hur det kommer gå. Vill inte hamna i det fängelse som min kropp kännts när jag gick med Saga. Mådde så dåligt, ville bara att hon skulle komma så trodde jag att allt skulle bli mycket bättre än då satt det redan i huvudet och jag var inte fri. Men denna gång, om jag nu hamnar där igen skall jag ta hjälp och min barnmorska vet om detta och är väldigt snäll och förstående och vill gärna hjälpa till. Jag är sjukskriven nu och varit så sedan oktober pga min arbetsplats som inte är helt ok. Jag har förförsta gången i mitt liv fått panikångest. Svårt att veta vad det var först men så har jag läst på och förstått att hjärnans panik går ut i kroppen.

 

Hur som så gick vi in i vecka 26 igår och det växer så det knakar. Bebisen är ca 31cm lång och vägen ca 810g. Nu tränar hon hur det skulle vara att andas för att förbereda sig när det är dags att komma till världen. Hon kan även känna beröring och är känslig för ljud. Känner hur hon buffar och knuffar men ganska dovt och det beror nog på att jag tydligen har moderkakan i framkant denna gång.

 

Magen växer mycket vid denna tid och det har jag märkt! Har tyvärr fått lite bristningar mitt på magen. Känner mig trött i kroppen och blir anfådd väldigt lätt. Känner mig som en riktig tjokis. Känner tryck nedåt, liksom öm men det är tydligen vanligt. Annars så är allt ok. Det är bara att stå ut, iallafall för mig och kämpa vidare.